Men alltså, kvällen på Kronprinsen igår… du vet när man kliver in någonstans och känner sig lite mer glam än vad ens bekväma skor egentligen tillåter? Exakt så. Vi gled runt, skrattade åt allt och inget, och jag var så där härligt bubblig (tack Veronica för burkbubblet på bussen 😅).Det bästa med att vara “i min ädla ålder” är ändå att man vet precis när man ska runda av, eller?. Förr var jag kvar tills lamporna tändes. Nu känner jag ändå hur kroppen skickar små pushnotiser: “Avsluta nu så kommer morgondagen inte att hata dig.” Och jag lyssnade! 21:29 satt jag och Veronica på bussen hem och kände mig både ansvarsfull och lite stolt. Vuxenpoäng på den.Men… dagen efter. Alltså. Kroppen beter sig som att man har sprungit ett maraton i högklackat, fast man mest suttit ner, minglat, skrattat och pratat. Kaffet hjälper (fyra muggar innan 10).. Spegeln? Den är brutalt ärlig. Jag försökte med “fräscht morgonsmink” men det blev mer “vi gör så gott vi kan”. Förr i tiden kunde man bara sminka över festsminket och se fräsch ut som en nyponros. Nu är det mest en kaktusblomma.Och vet du vad? Det är ändå värt det. För skrattet med tjejerna, känslan av att bara få vara, och den där lilla glittriga energin man bär med sig hem. Resten får man vila bort. Nu laddar partytanten om i pyjamas och tott på huvudet. Och nästa gång berättar jag ALLT om själva kvällen där inne på KronprinsenHur gör du när du festar nu för tiden — tidig hemgång eller “vi kör så länge det håller”? Temat var Royal igår, så det blev mitt set i royal blue =) Härliga Veronica <3
