Hmm… Jag fick en kallelse till en kontroll eftersom jag haft två omgångar med blod i urinen i samband med återkommande urinvägsinfektioner. I kallelsen stod det cystoskopi. Och något om kontroll av prostatan. Ursäkta mig, men VA?Jag fick så många frågor i knoppen. Har jag en prostata? Varför ska de kolla den? Har jag missat något alldeles väsentligt om min egen kropp? Min hjärna gick igång i 180 och jag gjorde förstås det enda rimliga. Jag googlade.Nja, kvinnor har ingen prostata på samma sätt som män, men vi har tydligen körtlar som påminner om den. Jaha! Då vet vi det. Man lär sig något nytt varje dag.Jag var faktiskt supernervös när det var dags för undersökningen. En kamera skulle liksom upp i urinröret. Bara den meningen fick mig att vilja boka av och gå hem och lägga mig under en filt. Jag skakade i hela kroppen när jag kom dit, men vet du vad? Helt i onödan!Jag möttes av en alldeles underbar läkare och sköterska på Specialistläkarna i Lund. De var så fina, lugna och trygga. Jag fick bedövning och sedan kunde jag följa undersökningen på skärmen medan läkaren tittade runt och förklarade. Tjoff! Så var det klart.Ingen smärta, inget obehag och hela kalaset tog max tio minuter. Allt såg dessutom bra ut. Jag fick antibiotika direkt efteråt och kunde checka av ännu en sak på listan över kroppens alla små upptåg. Nu är alltså även detta gjort!Det roliga kom sedan när jag berättade för Cornelia om den fantastiska läkaren. Hon började skratta och berättade att han faktiskt är en kollega till henne på Ystad lasarett. Hon höll med mig. Han är verkligen underbar!Tänk ändå. Man går omkring och är livrädd för en undersökning, googlar sig halvt fördärvad och hinner ifrågasätta hela sin anatomi. Och så visar det sig att det värsta var oron innan. Nu ska jag bara försöka låta bli att googla nästa kallelse. Men jag lovar ingenting ❤️ Titta vad jag hittade i mina gömmor. Vackra bilder från Miras ettårsdag. Systerskap och kärlek. Så än idag.
