Nu får jag ta och skärpa "te mej" och lämna död, sjukdomar och seperationsångest bakom mig. Inget kul för er att läsa om mina små konstigheter! En stalker på Bloglovin tröttnade nog och lämnade mig igår, och hur knäppt är det inte att man håller koll på det då? Och tar det personligt när en följare lämnar ens blogg... Sorry kära följare men ibland är livet allvarligt. Annars då? Jo, sista minuten med min skolinlämning,... som vanligt Jo, alla livets dödliga sjukdomar har jag ju.... som vanligt Jo, hårstråna på hakan finns kvar... som vanligt Jo, det är stökigt där hemma... som vanligt När ska det bli ovanligt??? ps. Det går JÄTTEBRA utan nappen! Mira säger inte ett pip faktiskt och sover hur gott som helst! ds.
