<h3 style="text-align: left;">Något grep tag i mig</h3> <p style="text-align: left;">Vi står på perrongen och väntar på tåget som ska ta oss hemåt Skåne igen. Där står en vacker kvinna och hennes fina dotter sitter sidan om henne på bänken. Mira ser att lilltjejen har en sond i näsan och tycker nog att det ser lite konstigt ut och tittar igen lite nyfiket som barn gör. Mamman till tjejen böjer sig ner till Mira och berättar att hennes dotter hade cancer och det var därför.</p> <p style="text-align: left;">Då stannade mitt hjärta. Jag fick kramp inombords och jag ville bara börja stortjuta och skrika att livet är så jävla orättvist. Jag visste inte hur jag skulle bemöta mamman och den rara lilla flickan. Jag kunde bara stå där och vara. Det finns inget att säga alls.</p> <p style="text-align: left;">Den korta stunden vi fick där på perrongen var fin. Hon behövde berätta och jag behövde lyssna. De har allt från en vecka till ett halvår tillsammans som mor och dotter, och det tar dom vara på varje minut. Dom båda är här och nu.</p> <p style="text-align: left;">När vi skiljdes åt fick jag en otroligt varm och kärleksfull kram. Jag fick det trots att det var hon som behövde det. Hon delade med sig trots att hon var den med mest behov av omtanke. Jag gick till vår tågvagn, kvinnan och dottern till sin, då kom mina tårarna och jag kunde knappt andas. Så otroligt sorgligt och orättvist.</p> <p style="text-align: left;">Kram</p> [caption id="attachment_68717" align="aligncenter" width="1080"] Mamman berättade att denna helgen hade dom varit på <strong><a href="https://www.minstoradag.org" target="_blank" rel="noopener">"Min stora dag".</a> </strong>Det gladde mig otroligt att se att det var detta våra bidrag faktiskt går till- till de som verkligen behöver det .[/caption]<br />
