Igår gjorde jag det värsta jag någonsin gjort mot Mira. Eller något av det värsta, förutom när jag klippte av Gabriel nästan hela örontoppen när han var bebis. Men det är inte långt ifrån att detta är lika hemskt sen den blödande bebisen. Jag kommer inspringande till dagis med andan i halsen. Vi blev sena på ett jobbmöte så stressen var total, jag hatar verkligen att vara sen. När Mira fick syn på mig vrålade hon av lycka till min olycka - GYMPA! Då kom jag på att jag glömt gympa kläderna och gympan började om fem minuter. Suck att ungen kommer ihåg allt. Annars var det säkert en annan prefekt förälder som påmint henne eftersom hon inte kommer dit annars eftersom hennes mamma och pappa är så självupptagen av jobb och ingen av oss är såna därade aktivitetsaktiva föräldrar. Tack för det Kontentan blev att stackars Mira fick ha gympa i klänning, det gjorde inte henne ett dugg, hon var lika lycklig för det. Men jag skämdes och jag såg hur alla blängde på mig med förakt och tittade med sorgsna och medlidande ögon på Mira. Pratbubblorna sade "Socialen nästa" Dom skulle bara visst att vi knappt har några kläder till ungen eftersom någon stulit hennes väska på tåget. Fortfarande arg.... Stackars lilla Gabriel.....
