Nu sitter jag här och osar… Descutan.Du som vet, du VET. Den där känslan efter duschen – som om man gnuggat kroppen med sandpapper doppat i destillerad luft. Ingen doft. Ingen mjukhet. Bara ren, klinisk… tristess.Men vet du vad? ÄNTLIGEN blir det operation. Imorgon!Och jag är så tacksam att det inte handlar om något allvarligt – bara min kära ovän: tumbasartros.Jag har kämpat med smärtan länge. Läääänge. Kortisonet och jag har haft en intensiv tvåårig relation, men efter röntgen (där de dessutom hittade en liten cysta, tack för den) kände jag att det var dags att skiljas från den delen av tummen som är hemsk. Kortisonen tog sina väskor, och kvar blev jag… och smärtan från h-e.Nu är det i alla fall dags. Men jag står inför det stora dilemmat:Narkos eller lokalbedövning?Narkos känns läskigt – det är ändå alltid en risk med att bli nersövd.MEN, ska jag verkligen ligga vaken och lyssna på benknak och kirurgiskt tjuv- och rackarspel? Jag vet ju hur känslig jag är. Jag hoppar ju till när någon knäcker sina fingrar. Brrrrr... Vad hade du gjort? Efter operationen väntar cirka tre veckor i gips, och jag tänker att det är ett gyllene tillfälle att införa: Full service hemma. Från ALLA familjemedlemmar.Jag menar… jag kommer ju inte ens kunna öppna en chipspåse själv. Det är akut.Nu håller jag tummen (den andra, fungerande) för att allt går bra imorgon. Jag MÅSTE tipsa om skönaste tröjan och byxan jag har i min garderob just nu. Tröjan är med rabatt på TVÅHUNRDA kronor, och den är såååååå skön!!! Snygg, mysig och varm men inte sån där som kliar på kroppen. Supergos! Du hittar tröjan (HÄR).Byxorna, löööööööööööv dom! Slappa men ändå snygga, sköna och lite resår, ja med andra ord, så bra. Du hittar dom (HÄR) och även dom med TVÅHUNDRA kronors rabatt!
