Oj, vad jag har njutit i helgen! Av solens strålar, småplock i trädgården, fotbollscup i storm och… av att ligga på soffan. Denna vecka gick nämligen i ett tempo som hade fått vilken duracellkanin som helst att be om semester. Onsdag bjöd på teater, torsdag på event och fredag var det dags att vara kyrkvärd. Och som grädde på moset gjorde jag en koloskopi i onsdags, vilket tog betydligt mer energi än jag hade lust att erkänna.Min sociala batterinivå? Det blinkade rött av varning.Men har jag tackat ja till något så avbokar jag inte i första taget. Det är både en fin egenskap och ett personlighetsdrag som ibland borde diskuteras med en samtalsterapeut. Jag gjorde i alla fall några riktigt smarta val som underlättade. Jag sänkte kraven, tog pauser och insåg att man faktiskt kan vara både social och sedan fullständigt osocial i flera timmar efteråt. Balans, du vet!Så helgen har innehållit precis det jag behövde. Lite frisk luft, lite trädgård, fotboll i väder som fick håret att sitta horisontellt och en hel del soffhäng. Ibland är det faktiskt lyxigare att inte göra någonting än att springa på ännu ett roligt event.Vad har du hittat på i helgen, vännen? Har du också hunnit njuta lite, eller har du sprungit runt som en tok?Det var så fint smyckat i kyrkan i fredags, och efter gudstjänsten bjöds det på ost och annat gott. En sådan där stund som får en att landa lite och känna att det finns mycket fint i livet. Och så har vi mannen min. Han kom hem med en stor famn rosor. Bara sådär! Vet du vad jag tycker är det allra finaste? De blommor man inte visste att man skulle få. De som inte kommer för att man fyller år, firar något eller har hintat lite sådär diskret ungefär sjutton gånger. Utan de som kommer helt oväntat, bara för att någon tänkte på en.De är faktiskt de allra vackraste.Nu tänker jag fortsätta njuta av lugnet och ladda batterierna inför en ny vecka. För även om jag älskar att hitta på saker, träffa människor och uppleva roliga grejer, så är jag tydligen också en kvinna som behöver ligga på soffan. Det är väl klimakteriet, åldern eller bara sunt förnuft. Jag väljer att skylla på alltihop!
