Jag är på kontoret med mina badskor med sand i fortfarande, eftersom semestern plötsligt tog slut. In i kontoret kom jag med ett leende och var nästan redo för att ta tag i hösten, full av energi efter lata dagar med glass, vin, sol, bad, grill och ”bara en liten tupplur till”.Och så kommer det, slaget i ansiktet, de nya arbetstidsreglerna.Plötsligt känns det som att jag inte bara ska komma ihåg mitt lösenord (vilket i sig är en utmaning efter fyra veckors mental avkoppling och en månads sjukskrivning), utan också lära mig ett helt nytt sätt för korrekta arbetstider.Det är lite ironiskt: under semestern räknade jag inte en enda minut. Jag gick upp när jag ville (i och för sig tidigt), åt när jag var hungrig och tog dagen som den kom tillsammans med solen. Nu känns det som att jag behöver en civilingenjörsexamen i matematik för att förstå när jag egentligen jobbar. Å andra sidan – kanske är det här bra? Det håller mig vaken, ger oss nya samtalsämnen vid kaffepausen om hur idiotiskt det är att folk inte ska få jobba som dom vill och passar i deras liv (jag förstår såklart att det är för att skydda den anställde). Att komma tillbaka till jobbet efter semestern är alltid en utmaning. Men med nya arbetstidsregler blir det lite som att spela ett kortspel där ingen riktigt kan reglerna, inte ens dom som har skrivet dem. Detta kanske har mojsat till hjärnan lite också under semestern? Men gott var det...
