Nu packas det inför mellohelgen och jag skulle fixa och skriva ut alla biljetter. Paniken började infinna sig när jag inte hittar våra tågbiljetter hem. Svetten rann längs ryggraden och jag tänkte att allt är kört. Det kommer inte att bli någon mellohelg i år. Allt för att vi inte kommer hem. Herregud, snacka om att se problem och inte lösningar. Vi var 100 på att vi bokat, kollade ALLA mailkorgar, både mina och mannens. Vi kollade våra bankkonton och inget hade dragits. Vi kollade Swish betalningar, inget hade betalts.Mannen bannade mig eftersom han faktiskt hade bett mig kolla att biljetterna kommit. Men nä, jag hade helt enkelt misslyckats. Det skulle bli mitt fel alltihop. Det var mormor Malin som skulle krossa barnbarnet Elise (som ska med för första gången) drömmar. Jag hittade dock nya svindyra tågbiljetter och höll på att klicka på köp-knappen. Då såg jag det som en skänk från ovan, Mannens hade sökt i borttagna mail och inte sett något från Snälltåget. Plötsligt dök dom bara upp. I borttaget. Det måste varit tomten som gjort så. Inte jag. Visst hittade vi även en Swish-betalning, men inte till Snälltåget som vi letat efter utan till en Ayden (som är rätt mottagare). Så nu kan jag andas ut igen. Vi kommer iväg. Jag kan också avslöja att jag även endast hade bokat en natt på hotellet istället för två och fick panik över det, men det är löst som tur är.VARFÖR se problem istället för lösningar? Varför stressa upp sig och få ångest? Varför inte bara ta det lugnt? För min del är det skitsvårt. När saker inte blir som planerat mår jag inte bra. Kontrollfreaken flippar då.Hur blir du när det tjorvar ihop sig? Hysterisk som jag eller lugn som en filbunke?KAOS i min hjärna för tillfället. Men ljuvliga vårväder, eller hur! Dock ska det bli vinter nästa vecka igen.....
