Vissa ska helt enkelt inte ha glaskulor i granen…Alltså… hur svårt kan det vara? Man tänker ju att en julgranskula är en julgranskula – man hänger upp den, den glittrar lite fint, och sen får den hänga där i stillhet och frid som resten av julhemmet. Men nej då. Inte hos oss. Jag har köpt såå fina julgranskulor i år. Riktigt lyxiga, sådär så man nästan skäms lite över priset men tröstar sig med: “Det här kommer vi ha i många år, det är en investering.” Jo men tjena. Två stycken är redan i tusen bitar. 🫠Och det värsta?Jag hade inte ens tänkt på att kulorna var gjorda i glas! Jag vet inte vad jag trodde… att de var av något magiskt, barnbarnssäkert supermaterial? Helt ologiskt, men så fungerar hjärnan i december.“Det blir kul med de små barnbarnen på besök,” tänkte jag när jag packade upp kulorna.Nu tänker jag:"Det blir kul… att köpa plastkulor. I mängder."Men vet du vad? Trots allt detta älskar jag julstöket. Jag älskar ljudet av barnbarnen deras tindrande ögon och ”oj då”-blickarna när något får en duns. Julen får vara lite kaos. Lite verklighet. Alla instagram-perfekta granar kan få vara ifred – vår gran får gärna luta lite, för att den saknar några kulor. Det är ändå bara jul en gång om året.Hur gör du? Kör du “säkra” kulor eller chansar du med glasglamour? 🎄✨ Ser du felet.... Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig på en ny bäddmadrass och med nya kuddar. Sista natten som 53 åring. Imorgon blir tant 54 år. Med glans.
