Idag gjorde jag det bästa jag vet för välmåendet. Jag tog en lång walk and talk med min älskade man. Just nu mår jag inte 100 vännen. Det är mycket tankar och tryck inombords. På torsdag tar jag nya prover på min sköldkörtel. Jag tror att det är det som spökar.Min levaxindos är nog för hög. Symtomen talar verkligen för det. Jag checkar av på varje punkt: Hjärtklappning, oro, sömnlöshet, dålig mage, svettningar och annat.Det är nästan samma som klimakteriebesvär med andra ord. Och det östrogen jag tar hjälper faktiskt inte. Det måste vara något annat. Det är hemskt att inte känna igen sig själv och gå med ständig ångest. Det funkar liksom inte.Idag tog vi en lugn promenad i en timme och pratade och pratade. Några tårar kom flera gånger och mannen tröstade. Lyssnade och fanns där vid min sida. Tryggt och älskvärt. Det behövde komma ut. Det är okej att vara i en berg- och dalbana. Bara man känner att det går uppåt till slut. Och det gör det❤️Jag vill bara känna igen mig själv. En stund i alla fall. Mannen har passat upp mig hela helgen! Vi avslutar på topp med god mat ❤️
