Det var en magisk premiärkväll med Cornelia. Nu var det äntligen var det dags för West Side story på Malmö Opera! Det är en berättelse som aldrig går ur tiden. Och idag med så mycket hat och motstridigheter är den väl lika aktuell om inte mer än 50 talet. Framförallt i vårt Malmö... Cornelia fick följa med mamsen på premiär. Hon behövde komma ifrån välling och blöjor! Tack för bilden Ulf! Foajen pryddes av uppklädda besökare med stora förväntningar på föreställningen. Alla kan historien, ändå vill man se. Och vi som var där blev inte besvikna. Jag gråter varje gång jag ser kärleken och sorgen i berättelsen om Maria och Tony. Så vackert. Och Malmö Opera får fram känslorna på ett magiskt sätt genom koreografi, scenografi och musik. Pausen.. som vanligt =) Alltså Malmö Opera vad bra ni är på scenografi. Det skriver jag varenda gång vi varit och sett något. Det är genialiskt enkelt med maximal utnyttjande av det som finns. Jag blir lika förundrad varje gång och skulle vilja träffa de genier bakom praktfullheten på scen. Värt att säga är att en av mina Malmö favoriter har varit med och översatt West Side Story språket, vår stolthet Timbuktu. Vårt språkgeni. West Side story på Malmö Opera blandar den gamla mambon med jazz och modern popmusik. Så himla coolt gjort! Jag har aldrig sett en dirigent med sådan musikalisk känsla. Att bara sitta och titta på honom var en fröjd. Nej, inte för hans utseendes skull utan för hans kärlek och känsla till musiken. Det var en grym premiär med massor av energi och rysningar längs ryggraden. Ensemblen var första klass rakt igenom. Drama, kärlek, sorg, glädje, slagsmål, vänskap och broderskap. Kan det bli bättre?
