Sommaren är slut och både barnets och mammans tålamodet är slut. Det är då börjar det, vardagen med dagis hämtning och lämning, stressade mammor som stressar sina perfekta barn som aldrig kan stressas till mammans förtvivlan. Jag är inte så stressad som det låter, jag har bara lite hjärtklappning, hjärnsläpp och svettningar längs ryggraden. Vår start på dagis har inte varit rolig... Mira har nämligen haft "otur" med sin dagisavdelning. Alla hennes tre underbara fröknar har slutat och hela avdelningen har förändrats. Hon älskar sitt dagis och har aldrig fällt en tår när vi lämnat henne. Nu har helvetet kommit. Hon gråter och hulkar sig efter mamma med krokodiltårar som rinner ner för kinderna. Jag gör det så fort jag stänger dörren till dagiset. Det gör så ont! Det som gör mest ont är att jag förstår att hon saknar sin Fresia, Mia och Sabina för underbarare fröknar kan inte ett barn ha tror jag. Och det gör ont för jag kan inte göra ett dugg och det gör ont för att jag vet att dom nya fröknarna säkert är lika bra men har svårt för att övertyga Mira när hon är så ledsen. Vad gör man ni kloka mammor? Jag vet att det går över när det gått fem minuter, men det hjälper inte en hönsmamma som mig! Tänk om Mira får men för livet för att jag tvingar henne att gå på dagis när hennes mamma jobbar. Vojne Vojne vad hemskt! Nä nu är det bestämt, jag måste bli lyxhustru och vara hemma hela livet! ps. Det heter FÖRSKOLA, men jag har alltid sagt dagis och man kan inte lära gamla kärringar att sitta ds. Bilder stulna hos Cecce kontakt: malin@fnulan.se
