”Lilla” Mira hade sin premiär igår. Hon var så där härligt pirrigt nervös. Mannen och jag lämnade av henne och sen åkte vi och käkade frulle eftersom insläppet inte var förrän senare. Och nu kommer det så håll i dig. Det där äckliga skrytet om hur duktigt just mitt barn är. Med risk för att du får sura uppstötningar varnar jag i alla fall. Men, det är ju så Mira är VÄLDIGT duktig, hon utvecklas för varje gång vi ser henne agera. Igår hade hon en roll som Freja och det var en utmaning för henne. Efter att alltid ha spelat spralliga och inspirerande roller skulle hon nu spela en ganska sur, arg och divig roll som den vackra gudinnan Freja. Hon rockade rollen och Mira agerade med hela henne på ett sätt jag inte sett henne göra tidigare. Hon var i rollen varje sekund. Älskade det. Njöt. Hon VAR FREJA.Hela ensemblen på föreställningen var såklart JÄTTEduktiga men mitt öga var naturligtvis mest åt Miras håll. Ungdomarna spelade en barnföreställning som heter ”Tors hammare”. Hela sommaren har Mira taggat för detta. Pjäsen är faktiskt skriven av självaste Martin Widmark, eller han hade varit med och putsat på manuset. Han fick inleda premiärföreställningen med att berätta lite om hans tankar kring det skrivna ordet. Nä men ååååå så bra dom var alla ungdomarna! Igår var det tre föreställningar och det fortsätter idag och nästa helg. Heja heja! Och min Freja, namnet jag ville ge Mira (men blev nerröstad), nu fick jag ändå njuta lite av att kalla henne det. Min mamma skrev att det var så roligt för Mira var så lik mig när hon spelade arg och sur. Vad menar hon med det? Einar spelade Tor och gjorde en sjukt bra insats som vanligt! Han är så duktig han med! Efteråt fick barnen chansen att prata med skådespelarna =) Det var ruggigt läskigt tyckte Abbe. Minst sagt stolta föräldrar!!!
