Vi har stora problem här hemma med språket. Vårt barn, Mira, mår inte bra av det. Det har varit genomgående sedan hon var liten. Mira drabbades hårt och försökte uttrycka sig på sitt eget språk. Hon rullade runt med bokstäverna på tungan. Det var precis som om att hon dansade med orden i munnen och smakade på dom. Hon upprepade samma mening om och om igen och vi fattade inte. Det lät som svenska kocken i Mupparna. Fast när hon var cirka två år släppte det men nu får vi inte tyst på henne istället ;) I alla fall... ett problem kvarstår. Hon har haft det väldigt svårt med sina R. Det har varit Maji, Gjoda, Mija osv... fast det har släppt nu i sommar. Dock till något negativt. hon låter som sin pappa. De skorrande r:en har inte kommit utan nu rullar hon på r:en istället. Ungen har blivit Veberöds svar på Måns Zemmerlöv. Varför väljer hon bort de vackra skorrande Skånska r:en mot Stockholms r? Det är en gåta för mig. Hur kan man? Besvikelsen är stor, men det är inte lätt för de tvåspråkiga barnen, i detta fallet Skånska och Svenska. [caption id="attachment_27183" align="aligncenter" width="600"] "Mamma idag är jag jäääääääääääättefin, ta ett kort till mormor"[/caption] [caption id="attachment_27185" align="aligncenter" width="600"] "Tror du att mormor ser mina prinsesslockar och nya klänning (från me&i) mamma?"[/caption] [caption id="attachment_27186" align="aligncenter" width="600"] Härliga och älskvärda unge, mitt hjärta slår så hört av min kärlek till dig och dina fina syskon.[/caption]
