Jag fick frågan hur jag introducerade mannen för mina stora barn sådär för 20 år sedan. Alltså snälla någon TJUGO år sedan, så galet ju!Såhär gjorde jag och Fredrik. Vi började väldigt försiktigt, vi båda var noga med att det fick ta tid för att det skulle bli så bra som möjligt. Barbapappa (mannen) fick komma och leka som en jättecool kompis med alla sina piercingar och va den där roliga typen som barnen avgudade. Det var han med robotbenet som Gabriel skröt om i skolan. Vi var kompisar i cirka två månader innan vi båda var redo att dra in barnen i vår kärlek, galet förälskade faktiskt. Sen lät jag barnen bestämma. Jag, Gabriel och Cornelia började prata om Fredrik och jag tänkte att nu var det dags. Jag frågade, "Vad tycker ni om jag blir kär i F? Ska jag fråga chansen då?" Och de båda vrålade JAAAAAA av glädje. Så det blev på något sätt deras beslut och dom älskade det. Sen var det bara att fråga chansen, och vilken tur att han sa ja ♥️ Första kvällen, sen var det kört för oss båda. Åh jag är fasiken lika kär idag!!!! Gabriel var lite skeptisk i början... men sen.... Vilka underbara minnen! Och så bra det blev, han och jag. Fredrik har ALLTID haft barnen som prioritet, även om det inte är "hans" så har de båda stora blivit HANS. Så fint att se deras relation som jag känner en stor tacksamhet för.
