... det gör ont i hela mig att läsa massor med sms från min Sambo att han har ont. Det gör ont att se hur han lider och det känns så orättvist att han har det som han har det. Det j*vligaste är att jag inte kan göra ett dugg för att hjälpa! Vad hjälper det att tycka synd om en människa som sitter i en sits som inte går att förändra? Vad hjälper det att puscha på och vara positiv till en människa som inte kommer att få det bättre? Det enda jag kan göra är att finnas och att älska min finaste Sambo. Fast det är svårt att stå vid sidan och vara maktlös. Det är inget som går över, men Fredrik jag lovar dig, jag håller dig hårt i handen när det gör ont, jag blåser lite försiktigt på benet du inte har när du inte ser det. Jag tittar på dig när du sover och tänker positiva tankar och hedrar dig för din kämparglöd och livslust trots din livssituation. Du är min förebild och jag älskar dig oändligt!
