Måste börja med att be om ursäkt att jag varit slarvig med att svara på era kommentarer och hälsat på hos er. Men mitt liv har bestått av sysslor-- ni vet sånt tråkigt som städning och s*it. Hade hellre umgåtts med er alla. Fast nu till viktiga och riktiga saker; Jag har inte sovit, jag är ledsen, förnedrad och har ont i hjärtat. För hallå, så kan man väl inte göra, bädda med olika sorters påslakan till oss som sambos? Det känns verkligen som att sambon inte går att lita på längre. Han bygger nästan murar mellan oss. Och jag vet varför, han markerar att han vill ha en större säng, en sån där med en tio meters helvetesgrop i mitten. Min allra största önskan här i livet är att få ett täcke som är stort nog till oss båda, han dör av tanken. Äsch han är redan förlåten, för påslakanet jag fick är fullt av hjärtan, så det var nog det han ville! Älsk du är underbar!
