Ja, surmulen kan ni kalla mig, det får ni, det är helt ok! Och lite sur är jag för att mannen jobbar länge idag, annars hade jag ju varit ute och sprungit en låååååååååååååååång runda (eller inte....). Ska jag börja svara på några av era frågor? Jag kan börja med hur jag träffade min man som Sofia undrade. Jag skulle till Norrköping för att gå på kurs och sedan skulle jag stanna för att gå på fest med ett par kompisar men jag hade ingenstans att bo. En kompis sa att jag kunde sova hos hans kompis (Flaxiz) för han hade gott om plats. Så jag började prata med den här Flaxiz på msn och det var en snäll kille, en riktig killkompis som man kunde utnyttja för att han är för snäll. Jag var väldigt glad för att det var hos honom jag skulle sova eftersom enligt mig var han en riktig nörd, puckelryggad, kort, glasögonorm (jag hade brillor själv..) och sen var han ju enbent med massa brännskador med. Så det skulle vara lugnt att sova där. Flaxiz erbjöd sig att massera mig när jag kom dit men då gick det kalla kårar längs min rygg, ALDRIG att han skulle få röra mig... När jag väl kom till tågstationen fick jag en chock! Det låg nämligen röd matta utrullad åt mig på perrongen. Denna kärringen hade kaxigt sagt att hon minsann skulle ha en röd matta vid ankomst! Och det fanns det, och det hade nörden/mannen fixat. Och i slutet av denna röda matta stod mina vänner, men det stod även en HUNK jag INTE kände igen. En LÅÅÅÅNG, solbränd, vältränad, inne-kille, tatuerad, piercad och med världens grönaste ögon. Jag började dregla som en tok och blev helt till mig, och sen dess har jag inte släppt honom en sekund... Vår första kväll.... Lika kär idag som då (i alla fall jag....) kontakt: malin@fnulan.se
