"Ibland" är man rätt så knäpp i huvudet, men det är okej. Det händer väl inte hos mig så ofta men det händer ;). Igår var jag hos Emilia och vaxade bort djungeln på de flesta ställena på kroppen. Då frågade jag henne om det förändrats det här med synen på kroppsbehåring. Emilia berättade att det är allt fler som tar bort sitt hår på kroppen men det är fortfarande pinsamt och skämmigt. Man vill inte prata om det och berätta att man tar bort det. Exakt så är jag. Jag skäms så sjukt mycket.. Jag skäms för att jag skäms.. Varför kan man inte bara säga: - Tjena, japp jag har en massa strån i huvudet, det är helt okej men jag väljer att ta bort dom för det förstör sminket... eller.. - Tjena, japp jag har en massa strån i huvudet, det är helt okej och jag behåller dom för jag tycker att det är ganska fint och jag bryr mig inte vad andra tycker... Ja eller nåt. Det är ändå bara hår och alla har dom, några fler än andra. Jag har försökt ta bort mina skäggstrån med laser men det har inte fungerat allt, jag är för ljus. Jag blev bara jäkligt fattig i försöket... Igår gjorde vi en helrenovering när jag var på Estetikspecialisten, benen var i akut behov av Emilia och hennes magiska vax och händer. Swish så är det borta! Jag tog även bort allt på armarna, jag ska ju sola ju!! Jag frågade Emilia vad jag ska göra med mitt hår i ansiktet, tyvärr är det inte jättemycket att göra eftersom jag har ljusa strån. Det bästa och billigaste är att vaxa i så fall eftersom jag redan prövat laser. Men framförallt detta, bort, bort, bort. Det glänser silversnyggt i Turkiets starka sol men jag vill ju inte ta bort solen och ljuset från alla andra som är där så jag tar bort det. Alla måste få synas inte bara jag och mina hår-duniga kinder. a
