Jag är väldigt förvånad över mig själv. Jag är ensam, ganska länge. Mamma och pappa kör mig ner till stranden vid 10 och hämtar mig 16. Där ligger jag och bara är och tittar på folk, pratar med de som söker kontakt. Jag undrar om dom tror att det är synd om mig som är alldeles själv på stranden. Men, jag njuter av det. Jag läser inte ens en bok! I två dagar har jag inte haft hörlurar på mig. Jag förvånar mig själv över att jag gillar detta med ensamhet. Jag, en handduk, solkräm, gott att dricka och en lunch så är allt okej.