Idag gick jag upp i ottan för att hinna jobba undan så att vi kunde åka på lite utflykt tillsammans. Där satt jag i Norrströmskans buss med jobbgrejer i knäet och höll på att spy mellan tangenttrycken. Vi åkte över Brösarps backar och det är mindre bra för mig som är åksjuk. Och så korkat att sitta med datorn i knäet! Nöden har ingen lag. PUNKT. Idag skulle SKÅNE visas upp från sin bästa sida. Jag gör all reklam jag kan för mitt Skåne. Vi började med lunch på Eriksgården. Dit måste man om man är här i närheten. Där åt vi självklart bärbuffén. Och sen gjorde vi en sak som fick Mira att bli så glad så att hon började gråta. Du vet kanske att jag tidigare berättat att hon älskar Bröderna Lejonhjärta. Nu fick hon se Mattisgården. Alltså tårarna rann.... Vi besökte självklart Brösarps minsta butik. Visst är det sött som socker! Vi köpte med oss en flaska must så barnen får smaka hur must ska smaka. Efter det tog jag de alla till min allra allra allra bästa favoritplats i Skåne, Knäbäckshusen. Det är så vackert. Så oförstört. Så... alldeles alldeles underbart. Mirka blev återigen bländad av utsikten. Cornelia var också med oss idag. Barnen hoppade i badet och det var verkligen SVINKALLT. Här måste man gå in i det lilla kapellet... Det ligger också vid stranden på Knäbäckshusen. När vi var färdiga där så drog vi till Ale Stenar. Jag försökte tvinga på dom alla att äta den goda stekta sillen men det gick inte. Så intressant var inte Skåne visst. Familjen Norrström gick upp och tittade på stenarna och njöt av den otroliga utsikten (och kor för Jennifers del...). Nu sitter vi ute bland knott och mygg och jag har tvingat alla att smaka mer av Skåne, spettekaka. Det var si så där för vissa (inga namn Selina). Dom kommer aldrig att kunna bli skåningar med den inställningen. Fy =)
