Du kommer inte att tro mig eftersom jag tror knappt på mig själv. MEN jag har varit ute och vandrat på Ven. Vi kan säga att det var några mil och tiotusentals steg. Nu är omkretsen på Ven 1 mil så du förstår nog att det låter bättre än vad sanningen är. Vi skulle fira våra fina 50 åringar Anna-Karin och Alexandra med en härlig 50 årspresent, en dag på Ven med övernattning på fastlandet. Alla andra hade fattat att vi skulle vandra, men denna kvinna kom med fin-jeans och vita sneakers... Jaja.... lite bakfull och trött efter en "Jäkla massa schlager" tänkte jag inte ge mig och det var tur, för vilken dag vi fick, Bokklubben-som inte läser några böcker. Vi tog båten över vid 10 och det tog nog 20 minuter. Man köper biljetter på färjeterminalen. Jag misstänker att det är bäst att boka under sommarperioden då det nog kryllar av nyfikna turister. Vi gick en kort promenad och kom till det perfekta första fika stället. Där satt vi och bara satt. Skålade och mös i solens härliga Ven-sken. Carina vår lilla bokklubbsbebis fyllde år så det blev skål för henne också. Vi promenerade runt nästan hela ön. Det är verkligen fantastiskt vackert på Ven. Alla som bodde där var otroligt trevliga och hälsade glatt på oss turister. Eller är man turist i sitt eget land? De som vi frågade lite nyfikna frågor till svarade oss glatt och stolt. Ven är en märklig ö, en endaste livsmedelsaffär, alpackor, golf, guldsmed, galleri och cykeluthyrning, men såklart också lite Tycho Brahe och massa annat. Vi fick så mycket funderingar när vi gick (vandrade faktiskt) och njöt av allt det vackra. Hur fungerar egentligen ambulansen? Finns det vårdcentral, skola och förskola? Vad jobbar man med där över Öresund? Hur gör man om man festar i Landskrona och missar sista båten, tar man då den första hem? Om man blir sugen på choklad mitt i natten då? Kanske en av de 380 invånarna kan hjälpa oss med lite klarhet i detta? HÄR kan du läsa massor om hur det är att leva på Ven. Det blev såklart ett härligt lunchstopp. Camilla hade fixat med super-lunch. Lotta stod för drycken och Carina hade fixat med boendet. Jag kom, löste frukost och båtbiljetter. Nästan 100 riksdaler enkel per person. Oj så mysigt vid Backafallen, eller ja överallt är det vackert! Tänk att bara sitta där och se ut mot Danmark. Men när jag tagit fotot så hamnade jag i gräset på magen och slumrade till sött ;))) Jag vill gärna åka tillbaka till Ven. Bara vara. Känna lugnet och andas. Se alla fasaner och harar samt alla de som njuter av havsutsikt. Jag vill se grödorna som börjar komma fram slå ut på riktigt. Jag vill bli störd av alla plingande gula cyklar. Jag vill vara en Ven-are. När vi hade gått den där jääätteeeemilslånga rundan så tog vi färjan tillbaka till Landskrona och checkade in i en stuga i Borstahusen där vi snicki-snackade hela kvällen och njöt av varandras fina sällskap. Jag gick faktiskt och lade mig extremt tidigt, jag låg där och njöt av vännernas närvaro. Det blev inte mycket foto från stugan, jag var helt slut av all motion =) Tack mina vackra fina vänner Alexandra, Anna-Karin, Camilla, Carina och Lotta. Tack för att ni inte ger upp mig. Tack för att ni lät mig få andas ut. Ni är underbara och jag är så otroligt tacksam för er.
