HEJ, måndag, mannen är i Wien denna vecka utan sin fru så hon är ganska (jävligt) bitter. Tänk som det blivit. Innan for jag runt på alla möjliga resor, nu är det han som far världen runt. Jag är så glad för hans skull men tjurig för min egen. Heter det missunnsam kanske?Igår blev jag lite tjurig på vissa familjemedlemmar. Jag och bokklubben (som inte läser böcker) fick för oss att vi skulle åka till Keramikverket för en aktivitet. Jag kom hem och visade stolt upp bilder på mina alster.... Men alltså det är ju abstrakt liksom? Tidsbrist kanske? Eller vad? Alltså, kontentan efter vissa familjemedlemmars skratt blev "De kan inte det där med konst. PUNKT". Jaja, jag gjorde en skål med. Jag kan lägga lappar med dumheter min familj gör. Vi hade en sååååååå mysig eftermiddag och jag hade gärna suttit kvar ett par timmar till (och fixat till mina alster....)
