Jag vill äta som Mira Jag kom på det idag att jag vill äta på det sätt som Mira och barn gör. Jo, du förstår när jag var inne på hennes rum gjorde jag en stor upptäckt som kommer att förändra mitt liv. Kanske ditt också? Om du tänker dig ett barn (kanske inte alla men väldigt många). De små liven äter inte som vi vuxna. I alla fall inte Mira. Hon kan ha en skål med godis mitt framför sin näsa i veckor. När jag såg hennes skrivbord låg det EN ruta, alltså EN ruta Marabou choklad. Ärligt talat, hur kan man spara EN ruta? Jag kan inte ens spara ett halvt choklad. Och när jag då tänker efter så äter Mira bara precis det hon vill ha. Vare sig mer eller mindre. Hon tar inte två portioner för att det är gott, eller tömmer godispåsen bara för att hon kan eller för att den står där. Hon går inte i skåpen och letar efter något att smygäta för att hon är sugen eller trött. Hennes relation till mat är precis som den ska vara. Jag funderar så på en sak som kanske inte alls stämmer, men barn kanske njuter mer när dom äter? Smakar med alla sinnen och ofta slinker maten ner med hjälp utav fingrarna. Jag älskar att äta mat med händerna, jag tycker att det smakar mer. Varför har jag inte den förmågan? När slutade det? Och hur svårt kan det va? Vad är det som händer längs vägen? Detta måsta jag grotta ner mig i.. Jag ska fråga Anna och Maria om dom vet något om detta. Pussgurka på dig
